En odräglig person
Samtal i en kö

”Min bäste herre, jag ser att ni, liksom jag, har hamnat i denna långa kö till antikrundans TV-inspelning. Jag undrar när de tänker öppna dörrarna, vi har väl stått här snart en halvtimme?”

”Ja, det är många som vill vara med i programmet och få sina rariteter värderade.”

”Men säg mig, vad är det ni har med er?”

”Faktiskt ingenting, men jag har en systerson som tänkte komma hit med ett tyroliskt gökur i porslin. Jag tänkte vara med som moraliskt stöd.
Men det ni ska visa upp syns tydligt, en mycket vacker skål, ser ut att vara från Kina, ett verkligt konstverk.”

”Ja, från Ming-dynastin, vet inte så mycket om skålen, men har fått föraviserat att den kan vara värd en hel del. Den är försäkrad för flera hundra tusen. Ett arv från min farfars far som hade en del i Ostindiska kompaniet i Göteborg och gjorde flera resor till Kina under 1800-talet.”

”Ser man på, en verklig dyrgrip. Kanske får ni komma med i TV-programmet. Det vore väl käckt.”

”Vi får se. Förresten, skulle ni vilja hålla skålen åt mig medan jag tar upp en sak ur min axelväska?”

”Javisst, ge den till mig, då får jag en chans att granska den på nära håll.”

”Varsågod, håll den nu försiktigt med bägge händerna.”

”Vad tänker ni göra, tänker ni läsa en bok?”

”Ja, jag tog med en bok, jag misstänkte att det kunde bli en lång väntan innan vi blev insläppta.”

”Men tänkte ni att jag ska stå och hålla er skål medan ni läser en bok?”

”Ja, det vore vänligt av er om ni inte har något emot det.”

”Jag erbjöd mig att hålla skålen åt er medan ni tog upp något från er axelväska. Men jag visste inte att det var en bok som ni tänkte läsa, och att ni förväntade att jag skulle hålla er skål under tiden”

”Jaså inte det. Men nu vet ni hur det ligger till.
Den här boken handlar om en föräldralös pojke som växer upp på ett barnhem men som så småningom hamnar i en kriminell miljö där han utbildas till ficktjuv.”

”Det låter som ’Oliver Twist’. Men vänligen ta nu hand om er skål.”

”Ja, ni har rätt. Boken heter ’Oliver Twist” och är skriven av en engelsman, Charles Dickens.”

”Jo jag känner mycket väl till boken och författaren. Men jag ber er, ta nu över skålen här.”

”Ni verkar vara en beläst man. Har ni läst fler böcker av Charles Dickens?”

”Ja, det har jag nog, men nu vill jag att ni tar hand om er skål.”

”Vill ni att jag ska läsa högt för er, då blir det kanske inte så tröttsamt för er att hålla skålen?”

”Människa, ta över skålen nu annars släpper jag den på marken.”

”Då hoppas jag att ni har en bra försäkring. Om ni släpper skålen på stenplattorna här på gången riskerar den att gå sönder. Och det blir inte min försäkring som tar den smällen. Det finns många vittnen runt omkring oss som bevittnar vad som händer.”

”Ja men då sätter jag den bara på gången här bredvid”

”Samma sak gäller då. Ni har just nu skålen i er vård och ansvarar för den. Förresten måste jag gå på toaletten. Ta nu hand om skålen tills jag kommer tillbaka.”

”Hallå, vad gör ni? Ni kan inte bara gå er väg. Hallå, kom tillbaka!”

Tre timmar senare

”Jasså ni sitter här med skålen. Har de släppt in till Antikrundan?”

”Suck, ja det är över, var tog ni vägen? Jag har väntat här i tre timmar.”

”Jag besökte toaletten på restaurangen här bredvid, det måste man väl ha rätt till. Sedan tog jag en kopp kaffe och en bakelse och läste ut boken. Det gick ju inte att läsa här i kön, det var ett förfärligt tjafsande hela tiden.”

”Vad är ni för en person egentligen? Lämnar mig här med er kinesiska Ming-skål och ger er iväg, dricker kaffe och struntar i allt annat.”

”Er verkar det inte ha gått någon nöd på. Tänk på vad Oliver Twist fick genomgå, han hade verkligen anledning att klaga. Ni har ju själv läst boken, säger ni. I jämförelse med vad han fick utstå framstår ert gnäll som patetiskt.
Men varför kallade ni inte på mig när de släppte in kön. Nu missade jag att få vara med i TV och få skålen värderad. Och allt är ert fel.”

”Jag vill inte prata med er längre, här, ta nu skålen, nu ger jag mig iväg fortare än kvickt.”

”Hallå, vänta, jag vill besiktiga skålen så att ni inte skadat den.
Vänta, här är ett litet märke! Nej föresten, det var bara en smutsfläck, det var tur för er det.”